Den som planterar en rabarberrotbit gör en investering som ofta överlever både trädgården och trädgårdsmästaren själv, en frisk planta kan ge skörd i femton, tjugo år eller mer på samma plats. Det gör rabarbern ovanlig bland köksväxterna, för medan de flesta grönsaker sås och skördas inom samma säsong bygger rabarbern upp sig långsamt under de första åren och belönar sedan tålamodet med en pålitlig vårskörd varje år som följer.
Just den fleråriga karaktären är också det som lurar flest nybörjare. En rabarberplanta som skördas för hårt eller för tidigt tappar kraft och kan behöva flera säsonger för att återhämta sig, medan en planta som sköts rätt från start bara blir starkare med åren. Den här guiden går igenom hur en delad rotbit planteras, varför de första säsongerna kräver tålamod, hur stjälkarna faktiskt ska skördas, när skörden bör avslutas för säsongen, hur blomskott hanteras, när plantan behöver delas, och hur drivning kan ge de allra första stjälkarna långt innan resten av landet.
Odla rabarber från rotbit: så planteras en delad rotstock rätt
Rabarber förökas nästan alltid genom delning av en befintlig planta snarare än genom frö, eftersom fröodlad rabarber ofta ger en svagare och mer variabel planta. En delad rotbit, antingen köpt eller tagen från en egen eller en väns äldre planta, innehåller redan minst en väl utvecklad knopp och ett stycke rotstock med lagrad energi att växa från.
Rabarber vill stå på en öppen, solig plats med djup, näringsrik jord som håller fukt utan att bli vattensjuk. Plantan stannar på samma plats i många år, så jorden är värd att förbereda ordentligt innan rotbiten sätts, gärna med rikligt med nedgrävd kompost eller väl brunnen gödsel i planteringsgropen. En genomgång av vad som faktiskt förbättrar jorden finns i vår guide om jordförbättring.
Djupet vid plantering är avgörande. Knopparna på rotbiten ska ligga strax under jordytan, ungefär två till fem centimeter täckta, aldrig djupt begravda och aldrig liggande helt fritt ovan jord. En knopp som planteras för djupt kan ha svårt att bryta igenom jorden på våren, medan en knopp som ligger för ytligt torkar ut eller fryser sönder en kall vinter innan plantan hunnit etablera sig.
- Välj en solig plats med djup, väldränerad och näringsrik jord
- Gräv ner rikligt med kompost eller väl brunnen gödsel innan plantering
- Placera rotbiten med knopparna strax under jordytan, två till fem centimeter täckta
- Räkna med minst en meter mellan plantorna, eftersom en fullvuxen rabarber blir bred
- Vattna ordentligt efter plantering och håll jorden fuktig under hela den första säsongen
Plantering görs vanligen tidigt på våren innan tillväxten kommit igång på allvar, eller på hösten när plantan gått i vila. Vårplantering är det säkraste valet i de flesta delar av landet, eftersom en höstplanterad rotbit riskerar att inte hinna rota sig ordentligt innan den första vintern.
Väntan de första åren: varför skörden dröjer och behöver ransoneras
Det som skiljer rabarber mest från en ettårig köksväxt är hur länge plantan behöver bygga upp sig innan den tål att skördas fullt ut. Första året efter plantering ska ingen skörd alls tas, oavsett hur lockande de rosa stjälkarna ser ut. All energi som plantan producerar behöver i stället gå till att bygga upp ett rotsystem och en kronstock som klarar årliga skördar i decennier framöver.
Andra året kan en mycket sparsam skörd tas, några enstaka stjälkar per planta under en kort period, medan resten av bladverket får stå kvar och fortsätta bygga upp kraften i roten. Först från och med tredje säsongen är plantan vanligtvis stark nog att tåla en fullständig skörd under hela den ordinarie skördeperioden.
Att skynda på processen genom att skörda för hårt redan år ett eller två är den vanligaste orsaken till en rabarberplanta som aldrig riktigt tar fart, och en planta som tappat kraft på det sättet kan ta flera säsonger att återhämta sig.
Så skördas rabarberstjälkarna: dra loss i stället för att skära
Skördetekniken skiljer rabarber från de flesta andra köksväxter. Stjälken ska inte skäras av med kniv eller sekatör vid basen, utan i stället grepas nära marken och dras loss med en bestämd vridande rörelse. Tekniken lämnar ett rent avslut nere vid roten och minskar risken för att en kvarlämnad stump ruttnar in i kronstocken.
Stjälkarna skördas när de nått en bra storlek, vanligen minst 20 till 30 centimeter långa med en tjock, fast konsistens. Tunna, spensliga stjälkar mår bättre av att få stå kvar och växa till sig ytterligare, medan alltför gamla, sega stjälkar tappar i kvalitet och bör i stället plockas bort och komposteras för att ge plats åt nya skott.
Vid varje skördetillfälle tas aldrig mer än ungefär hälften av de synliga stjälkarna på en planta. Resten behöver stå kvar för att plantan ska fortsätta fotosyntetisera och samla energi till nästa säsong. En planta som töms helt vid varje skördetillfälle stressas på samma sätt som en planta som skördas för tidigt i sitt liv.
När skörden avslutas: varför rabarbern lämnas i fred efter midsommar
Rabarberskörden bör avslutas kring midsommar, oavsett hur många fina stjälkar som fortfarande finns kvar på plantan. Det är en av de regler som förvånar flest nybörjare, eftersom stjälkarna ofta fortsätter se fullt aptitliga ut långt in i juli.
Anledningen handlar om vad som händer resten av säsongen efter att skörden stoppas. Bladverket som får stå kvar orört under juli, augusti och september fotosyntetiserar och bygger tillbaka den energi som togs i anspråk under vårens skörd, energi som lagras i rotstocken och blir grunden för nästa vårs tillväxt. En planta som skördas kontinuerligt hela sommaren får aldrig den återhämtningen och tappar kraft från år till år.
Det finns också en praktisk sida av saken: stjälkarna som bildas sent på säsongen blir ofta tunnare och surare, i takt med att plantan lägger energin på att förbereda sig för vintervila i stället för på ny tillväxt.
Blomskott på rabarber: varför de tas bort så snart de syns
Med jämna mellanrum, oftare hos äldre plantor eller under en varm och torr säsong, skickar rabarberplantan upp ett tjockt blomskott mitt ur kronan, ofta betydligt kraftigare och högre än de vanliga bladskotten. Skottet bär till slut en stor klase av småblommor, ett naturligt tecken på att plantan gått in i sin fortplantningsfas.
Blomskott bör tas bort så snart de upptäcks, helst innan de hunnit öppna sig, genom att skäras eller brytas av nära basen. Ett blomskott som får stå kvar tar avsevärt med energi från plantan, energi som annars gått till bladskott och nästa säsongs skörd, och en rabarber som tillåts blomma år efter år tenderar att ge allt magrare skördar.
Blomning är vanligast hos äldre plantor vars kronstock börjat bli tät och vedartad, eller hos plantor som utsatts för stress som torka eller näringsbrist. Att ta bort blomskott löpande, och att hålla plantan väl vattnad och näringsförsörjd, minskar hur ofta problemet återkommer.
Delning av rabarber vart femte till tionde år
En rabarberplanta som stått på samma plats i många år utvecklar med tiden en allt tätare, mer vedartad kronstock, särskilt i mitten där de äldsta delarna av roten sitter. Symtomen brukar synas tydligt innan problemet blir akut: stjälkarna blir gradvis tunnare, färre och mindre saftiga, trots att skötseln i övrigt är oförändrad.
De flesta rekommendationer landar på att dela en rabarberplanta vart femte till tionde år, beroende på hur kraftigt den vuxit och hur tydliga tecknen på avtagande skörd är. Delning görs enklast tidigt på våren innan tillväxten kommit igång, eller sent på hösten när plantan gått i vila för säsongen.
Gräv upp hela kronstocken försiktigt med spade, och dela den sedan i mindre bitar där varje del har minst en, gärna två eller tre, väl utvecklade knoppar samt en bit av rotsystemet. Den gamla, vedartade mittdelen kan med fördel gallras bort helt, medan de yngre, kraftigare ytterdelarna används för nyplantering.
Delningen ger dubbel nytta. Dels föryngras den ursprungliga plantan och återfår ofta en stor del av sin tidigare kraft, dels går det att plantera de nya delarna på andra platser i trädgården eller ge bort till andra odlare, precis som revor från jordgubbsplantor sprids vidare mellan trädgårdar. De nyplanterade delarna följer samma tålamodskrävande regel som en helt ny rotbit: ingen skörd alls år ett, sparsamt år två.
Drivning av rabarber: tidigare och mildare stjälkar på våren
Drivning är en gammal teknik för att lura fram de allra första stjälkarna veckor innan den öppna odlingen ens hunnit vakna till liv. Metoden går ut på att täcka över kronan tidigt på våren med en stor, tät hink, en drivkruka eller en annan ljustät behållare, som skapar mörker och lite extra värme runt de nya skotten.
I mörkret sträcker sig skotten snabbt uppåt i jakt på ljus i stället för att breda ut sig i normala blad. Resultatet blir ovanligt långa, ljusa, milda stjälkar som ofta är sötare och mindre syrliga än stjälkar som fått växa i vanligt dagsljus.
Drivning tär extra hårt på plantan, eftersom skotten tvingas växa snabbt utan att bladen hunnit fotosyntetisera i normal takt. En planta som drivs ett år bör därför helst vila från drivning nästa säsong, och bara starka, väletablerade plantor från och med tredje odlingsåret bör drivas alls. En nyplanterad eller nydelad rotbit ska aldrig drivas.
Rabarberns blad: varning och hänvisning
Till skillnad från stjälkarna är rabarberns blad inte avsedda att ätas, och de ska alltid sorteras bort och komposteras separat vid skörd. Vid frågor om förtäring, kontakta Giftinformationscentralen.
Den praktiska regeln vid varje skördetillfälle är enkel att hålla sig till: bladet knäcks eller skärs bort från stjälken direkt efter att den dragits loss, och läggs i komposten tillsammans med annat trädgårdsavfall. En kompost som får tillskott av friskt växtmaterial som rabarberblad mår i regel bra av det, och materialet bryts ner som vilket annat grönt trädgårdsavfall som helst.
Gödsling och jordvård för en långlivad rabarberplanta
Eftersom en rabarberplanta ska ge skörd på samma plats i många år är den mer beroende av löpande jordvård än en ettårig gröda som byter plats varje säsong. Ett lager kompost spritt runt plantans bas på våren, innan tillväxten kommit igång, ger både näring och hjälper jorden att hålla fukt genom sommaren.
Kväverikt gödsel gynnar bladtillväxt, vilket är precis vad en rabarberplanta vill ha, till skillnad från många blommande växter där för mycket kväve går ut över blomningen i stället. Vår guide om växtnäring går igenom hur olika näringsämnen påverkar tillväxten och när på säsongen olika typer av gödsling gör mest nytta.
En jämn tillgång till fukt gynnar också stjälkarnas kvalitet. Rabarber som torkstressas ger tunnare, segare stjälkar, medan en planta som vattnas regelbundet under torra perioder på försommaren belönar odlaren med kraftigare, saftigare skörd.
Checklista för att lyckas med rabarberodlingen
- Plantera rotbiten med knopparna strax under jordytan, aldrig djupt begravda
- Vänta helt med skörd första året och håll den sparsam andra året
- Dra loss stjälkarna med en vridning i stället för att skära av dem
- Avsluta skörden kring midsommar och lämna resten av bladverket orört
- Ta bort blomskott så snart de syns
- Dela plantan vart femte till tionde år när mitten blivit vedartad
- Sortera alltid bort bladen från stjälkarna vid skörd
- Driv bara starka, väletablerade plantor, och låt dem vila året efter
Vanliga frågor om att odla rabarber
Här är svar på de frågor som återkommer oftast från den som just planterat sin första rabarber eller vill förbättra en äldre odling.
Hur länge håller en rabarberplanta innan den behöver bytas ut?
En frisk, väl skött rabarberplanta kan ge god skörd i femton, tjugo år eller längre på samma plats, förutsatt att den delas med jämna mellanrum när kronstocken börjar bli tät och vedartad. Det gör rabarber till en av de mest långlivade köksväxterna i en vanlig trädgård.
Varför får man inte skörda rabarber det första året?
Plantan behöver hela sin första säsong för att bygga upp ett rotsystem och en kronstock som senare klarar årliga skördar under lång tid framöver. En skörd som tas för tidigt tär på en planta som ännu inte hunnit etablera sig, och kan försena hur snabbt den kommer i full produktion.
Varför ska rabarberstjälkar dras loss i stället för att skäras av?
Att dra loss stjälken med en vridning lämnar ett rent avslut nära basen och minskar risken för att en kvarlämnad stump ruttnar in mot kronstocken. Ett skärt snitt lämnar i stället ett öppet sår som lättare blir en väg in för röta.
Är rabarberblad giftiga att äta?
Rabarberns blad är inte avsedda att ätas, till skillnad från stjälkarna, och bör alltid sorteras bort vid skörd och komposteras separat. Vid frågor om förtäring är Giftinformationscentralen rätt instans att kontakta.
Hur vet man att en rabarberplanta behöver delas?
De tydligaste tecknen är stjälkar som gradvis blir tunnare, färre och mindre saftiga trots oförändrad skötsel, ofta kombinerat med en kronstock som känns tät och vedartad i mitten när jorden runt plantan undersöks. De flesta rekommendationer landar på delning vart femte till tionde år beroende på hur tydliga de tecknen är.
Går det att odla rabarber i en pallkrage eller stor kruka?
Rabarber kräver djup jord och gott om utrymme för ett rotsystem som ska stå kvar i många år, vilket gör en rymlig, djup pallkrage mer lämplig än en vanlig kruka. En för trång odlingsplats begränsar hur stor och långlivad plantan kan bli, även om den klarar sig ett tag.
